Passar till

Père Magloire Calvados

Att långlagra på ekfat är en sentida produktutveckling. Att en calvados tillåts bli så gammal som tolv år hör till det mer ovanliga, oftast får det räcka med lagkravet på två år. I Normandie har det egentligen aldrig kunnat odlas vin i någon större omfattning. Det milda fuktiga klimatet och de kiselhaltiga lerjordarna visade sig istället vara optimalt för äpplen. På alla gårdar i distriktet har man sedan urminnes tider odlat äppel och bryggt sin egen cider. När destillationskonsten spreds i Europa på 1500-talet var steget inte långt till att bränna cidern till calvados. Var namnet calvados kommer ifrån är omdiskuterat, den mest romantiska förklaringen är att ett spanskt krigsskepp som förliste utanför Normandies kust gav invånarna anledning att fira i sitt äppelbrännvin som sedan dess fick bära det spanska skeppets namn.

Att tillverka en högklassig calvados är en omfattande och tidsödande process. Det kan behövas fler än 100 olika äppelsorter för att lyckas balansera fruktighet, sötma och syra. Våra matäpplen duger inte, de flesta äppelsorter som ingår i en calvados är bittra. Den syrliga beskan blandas sedan upp med en mindre del söta äpplen. I Pay’s de Auge, som är det centrala och det främsta av de tre calvadosdistrikten gäller strikta produktionslagar. I dag finns ett tiotal stora calvadosproducenter och ett stort antal små. Det största och det mest ryktbara märket är Père Magloire. Till Père Magloire 12 yo används 100 procent äpplen från Normandie och under den långa lagringen ligger den uteslutande på franska ekfat.

Père Magloire 12 yo är en högklassig Calvados som serveras på bättre barer och restauranger över hela världen. Den används på många sätt, både som drinkingrediens och som aperitif eller avec. I Frankrike är det vanligt att blanda med en torr cider och dricka som måltidsdryck eller som Le trou Normand, vilket ungefär betyder ”middagshålet”, det vill säga en liten calvados mitt under måltiden som anses ha undergörande effekter för matsmältningen.